Bantningsprodukter

Övervikt är en kroppsvikt som överstiger den förväntade eller normalvikten, och innebär i termer av BMI ett BMI mellan 25 och 30. Individuella faktorer måste dock tas med i bedömningen av övervikt. Ett högre BMI kan bero på stor muskelmassa, medan övervikt avser en högre vikt som beror på ökade fettdepåer.

BMI som överstiger 30 definieras som fetma. För barn och ungdomar gäller andra riktlinjer.

Övervikt är starkt förknippat med en ökad risk för allvarliga sjukdomar, som leder till försämrat liv och för tidig död. Däremot kan normalvikt i övre referensintervallet troligen förbättra prognosen för den som redan blivit sjuk, och åtminstone för personer äldre än 50 år kan ett BMI omkring 25 hänga samman med ökad överlevnad.

Vilka lider av övervikt?

Övervikt är ovanlig hos de flesta djur som är vilda. Hos människor har övervikt blivit allt vanligare.

En enkel metod för att avgöra om en person är överviktig är att räkna ut dess kroppsmasseindex, Body Mass Index (BMI), som är en funktion av längd och vikt. Personer med ett BMI mellan 25,0 och 29,9 anses vara överviktiga, medan alla över 30,0 anses ha fetma.

BMI kritiseras för att vara ett trubbigt verktyg, som endast är en början vid fastställande av eventuell övervikt. BMI kan slå fel för personer som avviker från mallen, exempelvis extremt långa personer, slanka och otränade personer med mycket fett och lite muskler, eller kroppsbyggare. Barn i olika åldrar har andra referensintervall än vuxna, jämför barnfetma. Andra kriterier för ohälsosam övervikt är exempelvis bukfetma. Det är alltså möjligt att vara normalviktig sett till BMI men fet, om mängden kroppsfett är tillräckligt hög.

Orsaker

Övervikt orsakas rent fysiskt av ett för högt energiintag i förhållande till hur mycket man behöver. Ett kilo kroppsfett innehåller cirka 30 000 kJ (7 000 kcal) upplagrad energi. Som jämförelse kan nämnas att en typisk dagsförbrukning är ca 10 000 kJ (2 500 kcal), en påse chips innehåller ca 4 000 kJ (1 000 kcal), en typisk middag ca 3 000 kJ (750 kcal).

I Socialstyrelsens Folkhälsorapport från 2009, sid 212, skriver de att "Övervikt och fetma är resultatet av en samverkan mellan ärftliga faktorer och miljöfaktorer. Till miljöfaktorerna räknas framför allt fysisk inaktivitet, större intag av energi än vad man förbrukar, vissa typer av födoämnen och olika stressfaktorer (se också kapitlet Matvanor och fysisk aktivitet). Ärftliga faktorer spelar också in eftersom personer med anlag för fetma lättare lägger på sig extra kilon. Det finns omfattande forskning som visar att mönstret för nedärvning är komplicerat med många inblandade gener. Vissa gener har samband med både fetma och förändringar av blodsocker och blodfetter medan andra är kopplade till övervikt utan dessa störningar. Det är därför särskilt angeläget att förebygga och behandla övervikt eller fetma hos en person som har hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes i släkten".

Det finns studier som visar att det finns korrelation mellan konsumtionen av ultraprocessad mat och övervikt i Sverige. Konsumtionen av ultraprocessad mat (ofta mat med lågt näringsinnehåll men med hög energitäthet) har ökat dramatiskt i Sverige sedan 1960. Det speglar ökningen av övervikt även om det inte är klarlagt vilken orsak den ultraprocessade maten har spelat.

En människa som äter mer än hon förbrukar kommer att gå upp i vikt. Vice versa gäller för bantning.

Hormonell rubbning

Övervikt kan också bero på olika typer av hormonella rubbningar.

Mellan fem och tio procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas lida av PCOS som är en hormonell sjukdom med ökad produktion av det manliga könshormonet testosteron samt kortisol. Ett vanligt symptom för PCOS är övervikt med tendens till bukfetma. Övervikt kan också bero på problem med ämnesomsättningen, som vid hypotyreos.

Sjukdomar till följd av övervikt

Övervikt har tidigare ansetts vara något eftersträvansvärt, framför allt i samhällen där tillgången på mat varit begränsad. Under 1800-talet upptäcktes samband mellan övervikt och problem med bland annat hjärtat. Dietister har efter fallet med William Banting förordat olika dieter för att minska övervikt.

2004 uppstod i samband med filmen Super Size Me av Morgan Spurlock en stor debatt om ifall snabbmat från till exempel McDonald's var den största orsaken till övervikt, och ifall övervikt var en stor hälsofara. Den amerikanska konsumentorganisationen CCF (Centre for Consumer Freedom) menade dock att riskerna var betydligt överdrivna. Näringsforskaren Paul Ernsberger har emellertid etablerat att problemet inte nödvändigtvis låg i övervikt i sig, utan i ett stillasittande liv, och dålig kost.

Det finns ett tydligt och orubbligt samband mellan övervikt (BMI 25-30) och risk för att insjukna i cancer, diabetes typ 2, hypertension, hyperkolesterolemi, hjärt- och kärlsjukdomar fettlever, sömnapné, och artros. Överviktiga kvinnor som blir gravida har en ökad risk för graviditetsdiabetes, graviditetstoxikos, och risken för fosterdöd, missbildningar och för tidig födsel ökar.

En kritiserad metastudie från 2013 av Flegal påvisade däremot ett minskat samband mellan dödlighet och övervikt, jämfört med normalviktiga (BMI 18,5-24,9) och personer med fetma (BMI över 30). Några av grunderna för kritiken är att metastudien inte tagit hänsyn till andra mått på övervikt än BMI, och att den utelämnat större undersökningar som talat emot hypotesen. Senare förtydliganden har visat att den minskade dödligheten inte innebär att de tidigare påtalade och kända hälsoriskerna vid övervikt kan bortses ifrån. Däremot är det inte alltid och entydigt förknippat med sämre överlevnad, vilket kommit att kallas överviktsparadoxen.